Tonåren är en tid som vi gärna skapar en distans till så fort vi lämnat den bakom oss, trots att den på ett underligt sätt länkar oss samman. I ett land där det inte är speciellt populärt att visa känslor går vi mot och bli allt mer självständiga, vi känner oss dessvärre som obehövliga. Med en våg av ärlighet sköljer Anton Yoseph bort alla tvivel om var vi egentligen har vår stadga och visar oss ålderdomens färglösa baksida.
Låter detta vettigt? Se då till att klicka hem en bok som min gamla lagkamrat skrivit .Boken finns här. - http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9174634046
Varit med Asplund idag efter skolan, trevligt sen hem och baka till Tyska resan och sälja i cafét imorgon.
Imorgon har jag varit tillsammans med världens bästa tjej i hela 7 månader, underbart!
❤
Have you ever loved someone so much, you'd give an arm for? Not the expression, no, literally give an arm for? When they know they're your heart And you know you were their armour And you will destroy anyone who would try to harm 'em.
Var ett tag sen, ja. Men hade faktiskt helt enkelt glömt bort att denna blogg ens existerade, vilket den knappt gör, liksom mitt läsarantal. Idag har vi haft Nationella prov i Fysik, tycker det var hyfsat lätt ändå för att vara nationellt. Sen käk på La baugette med Emma, sen hem en sväng och efter det träning. Haft så satans ont i foten, så är inte någon hit att skjuta och slå passar men, det som inte dödar...
Och som om natten var skriven utav Plura, så dansar vi i paradis Försökt få dig att bli lurad på alla sätt och vis Samma gamla skiva spelas, dansar runt jag hör oss sjunga Wapaba bababa we’re in love.
